för jag vet fan ingenting längre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är förvirrad, arg, besviken (mest på mig själv) och vet inte vad livet går ut på. Nästan hela tiden. Tid bara rinner iväg och jag vet inte ens om jag lever mitt eget liv. Jag är rädd för att förklora människor som såtr mig nära för att jag känner mig som jag gör, jag är rädd för att människor ska åka iväg och glömma mig, men när det egentligen är jag som kommer åka iväg. Men jag vet att jag behöver åka iväg, jag vet det. Men åh, mitt hjärta är så tungt.
jag är rädd för att mista dig helt om jag säger hej då.
Kommer jag kunna göra uppoffringar och sen stå för mina val? eller kommer jag vara den där som kommer krypandes på sina knän och ber om förlåtelse. Jag önskar att jag visste vem jag är.