Kan man va bortskamd med att vara lycklig? For det ar jag nu. Har och nu. Sa ar jag sa oforskamt lycklig. Det valler i hjartat, stora tsunami vagor. Jag kanner mig stum, for forsta gangen ar jag stum. Av lycka.
Fnittrig, fnittrigt tjejigt skratt som bara kommer. Att jag gick hela Terry Fox Run ( 6 km) med yberkristna Rosanna i absolut sporegn, gjorde mig absolut ingenting. For nej, inget kan ta mig ner fran dom moln jag nu ar pa.
Det var nog det enda for idag. Alskar er.
Jag trivs i dina ogon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar