Grab the bull's balls and go.

Mordarveckan har tagit sin borjan. Det har trots allt borjat lugnt. Cirka 6 timmars somn efter behovligt snack med Drew. Massa kaffe till frukost. Bra hardag (nastan) och lugn Sustainability lektion. Det har ska nog ga vagen.

Det ska nog ga vagen. Det ar sant dar uttryck som man inte pa nagra satt kan ta pa allvar om nagon annan an sig sjalv antyder pa det. Det ska nog ga vagen. Jag ska spela solo pa Dinner theatren. En sak ar saker, jag spelar aldrig solo, sist gang jag spelade solo sa va jag 8 ar och spelade nan gnisslig lat fran forsta Suzuki boken. Nu ska jag gora ett folkmusik medley. En skottisk, 3 svenska, en irlands, och en kanadensisk lat- allt i en radda. Gar det verkligen vagen? dom ar sa snabba att for det mesta har jag lite ont i fingrarna nar jag har ovat klart. jag borde gora finger ovningar eller nagot.

Kammar orkester konsert ocksa. Lite radd for den ar jag nog. Brandenburgs concerto ar gaaaaanska sa svar, och for att inte tala om A lyrical movement. Inte for att det ar ett problem att spela in nionde laget, det ar bara det att jag gor det sa sjukt sallan att det later...ganska fruktansvart. Concerto Grosso (aslo called concerto gross by us violinists in le orchestra) har bevisats sig vara roligare and vad man trodde. Hemsk i borjan, det ska gudarna veta. men power through, power through.

Sen har vi balklannings provning pa Torsdag. Ja, det ma lata som en valdigt kul grej detta, och visst, det ar det val. Men jag kan inte sluta bli sa himla nipprig over att klanning inte kommer passa. Tank om jag ar for tjock? for lang? for bredaxlad? det tar aldrig slut. det tar verkligen aldrig slut.

Dock, jag snackade med Emily Stewart idag pa morgonen, hon ar min nasta vardsyster, och mina blivande foraldrar va tydligen jatteglada over att jag kommer komma och dom hade dekorerat mitt rum och hej a ha, det kanns bra i vilket fall som helst :)

Jisses, jag maste ringa Stina ocksa....verkligen, verkligen. Jag har nastan lite daligt samvete over att jag 1) inte snackat med henne sa mycket 2) daligt samvete over att jag inte har MER daligt samvete for jag inte snackat med henne.
Onda cirklen har startat eller vad?

Harefint lovers. Jag ska nog overleva.

Jamen. ni vet.

okej, dagens forfragningar

1) varfor domer jag manniskor sa mycket?
2) varfor domer jag situationer sa hart?
3) varfor analyserar jag manniskors beteenden till minsta lilla detalj?
4) for att inte prata om saker dom sager..

Jag maste nog sluta med det har. Inte ens jag mar bra av det...

Gud hjalpe mig.

Har en helvetes/ awesome vecka framfor mig. Kommer definitivt inte va hemma fore kl 21.30 nagon enda dag

Mandag: Rep fran 15-17 Musikal 17-21 Dinner Theatre
Tisdag: 16-19 kammar orkester rep, 20.00 Konsert
Onsdag: 15- 21 Dinner Theatre forestallning/ prep och rep
Torsdag: 16.00 balklannings provning i Amherst for le Fasion Show, senare Robin's 30 arskalas
Fredag: Byta familj, flytta (JAAAAAAAAAAAAA)

Och nanstans har emellan sa maste jag lasa 300 sidor i engelska boken, gora Environmental Science projektet (apstort, blaaa) och leva, andas och ata.

Love all the moments

I only want to be with you for the next ten minutes

and the next ten minutes, and the next after that.

Moment after moment

night after night

just ten minutes, and then ten minutes more.

breakfast after breakfast

fight after fight

love all the moments.

harligt.

senaste konversationen i Wilson hemmet

Mary (hostmum) "have you been to your next hostfamily yet?"

Me "well, they were at the breakfast so i said hi, and so on"

Mary "oh, cause i think Pat was talking about you coming over there on dinner or something. Because you are moving THIS weekend right?"

Me "what? no, i'm moving next weekend" *thinking wtf she doesnt even know when i'm leaving*

Mary "oh because we're going away next weekend"

Me "next weekend as well? aren't you all in halifax this one?"

Mary "yeah we are, well we have to make sure you're moving out next week on friday and not later then!!"

thank you

thank you for appreciating me that much.

it warms my heart.

fan alltsa. FAN

gud jag ar sa arg. jag ar sa javla skitforbannad, jag ar sa frustrerad, sa sa frustrerad. Varfor marker ingen att jag ar arg? varfor tror alla att jag ar som vanligt? varfor ser ingen?

Varfor tycker min vardfamilj att jag inte ar medlem av familjen nog att bli tillfragad till saker?

Dom fragade mig inte nar dom alla akte till Halifax, och jag fick stanna i sackville. nog for att jag kanske inte velat ga..pa allt dom gjorde dar. Men det gjor ont nar dom inte fragar, utan bara tanker att "nej, hon far stanna har"

Och nu, nu sa ska alla ivag till Halfiax igen denna helgen, pa nan sorts show. nej, dom fragade inte mig. herregud jag hade val for fan kunnat betala for mig sjalv, men att ga utan mig, och samtidigt tro att jag vill va en del av den har javla familjen. Da har dom fan fel.

Nagra ganger har min vardpappa undrat om jag vvill hanga med pa Sarah's basketbolls matcher, jag har gatt med tva ganger. Om nu jag inte vill, sa far han det mest besvikan ansiktet ever. Som om det ar jag som sviker hela familjen, som om det ar jag som inte staller upp. som om det ar jag som inte tar plats och VILL vara en medlem i familjen.

Jag fragade precis min vardmamma om hon kanske kanske kanske kunde be Sarah att sluta prata i telefonen sa jag kunde anvanda den, for jag behovde ringa sverige. Men vilken sida tar hon? aah, inte ar det min iaf. Jag tror sakert Sarah har nagra djupa skvaller konversationer uppe i hennes rum nu.

Varje gang jag behover skjuss till nagot, som fiolen eller till andra stallen da far dom ocksa det dar "maste vi verkligen?" ansiktsuttrycket. Aven fast dom skjussar alla andra ( dvs Jason och Sarah) overallt hela tiden. Till basketbolls matcher, traningar, scouterna. Allt hela javla alltet.

Vad i helvete har jag gjort for att fa dom sa tveksamma till mig? har jag sovit i deras sang, atit deras mat, bettet mig som den tjej jag ar? nagonting vanligt ar det ju, for nagot annat har jag inte gjort. Eller har jag? nat fel pa mig maste det ju vara?

en 3 manaders gast, ar det det dom vill ha?

kavla and knulla. you name it.

Drew says:

jesus

she laughs at anything basically

tell them kavlan means jesus

thats fuck right?

- Johanna - says:

haha what the hell? kavlan? well there's a word called kavla if that's what you mean...

Drew says:

damnit

what is fuck?

- Johanna - says:

kavla- tuck a dough

knulla

For Kavla och Knulla har exakt likadan betydelse. konversationer som dessa ar liksom som korsbar pa kvallstimman.

Ett halvt ar.

Imorgon ar det 6 manader sen jag berattade for drew att jag tyckte om honom. Efter en del utpressing a la msn om en annan grej, sa forklarade jag det. Jag tyckte om honom mer an han nagonsin kunde ana. I det ogonblicket var det nastan sa att jag inte brydde mig om vad han skulle svara, men hjartat bankade sa hart och kroppen skakade, samtidigt sa kande jag mig sa stolt. Det spelar ingen roll nu, det ar upp till han tankte jag. Jag har i alla fall sagt det. Nar han svarade sa forstod jag inte riktigt vad han menade, intrycket var val att han, ja, han tyckte om mig som kompis, en go tjej liksom. Nar jag berattade det sa hade jag kannt honom i 13 manader. Nu har jag kannt honom i 19, och han blir bara mer fantastisk for var dag som gar. Nagra dagar efter jag hade sagt det dar, sa pa msn, efter att ha snackat om allt mellan himmel och hav som vanligt, och nar vi hade vara 15 minuters god natt sa sa han, att han faktiskt tyckte om mig, valdigt mycket ocksa. Attans snabbt sa loggande han ut sig sjalv och kvar satt jag och log mot datorskarmen i tio minuter.

Jag skiter i fordomar har faktiskt, jag tycker vart forhallande ar coolt. Jag tycker det ar sa himla underbart med vad karlek kan gora for manniskor. Efter 22 manader kommer jag traffa honom. 2,5 manad kvar innan jag kommer anlande pa Charlotte's flygplats i North Carolina. 2,5 manad innan jag kan slanga vaskan pa marken, rusa med ett hjarta bankandes utanfor kroppen, och kyssa en kille jag har alskat sa lange, sa lange.

Jag har matt sa manga olika reaktioner pa nar jag berattar, eller om dom fatt reda pa drew av nan anledning. Vissa rynkar pa ogonrynet, vissa skrattar till och bara "allvarligt, det dar ar sa haftigt!" andra, om nan star brevid som rebecca gjorde en gang ropade ut "come on tell her johanna! Oh you should know, it's the cutest thing ever!" da varmer det till sa dar i kroppen. som varm kopp choklad. Men i vilket fall som helst, hurvida manniskor an reagerar, sa ar det faktiskt min asikt som raknas i langden.

Hur det an kommer ga i framtiden, sa har han lamnat det storsta fotavtrycket i mitt hjarta nagon nagonsin gjort.

Nar slumpen tar saken i egna hander.

ja, musiken va allt fin idag med. Inte for att den alltid ar det, och inte for att man alltid skrattar och inte producerar speciellt mycket musik. Men musik lektionen innabar nagonting annat idag ocksa. Pa nagot satt, efter jag hade blivit overklycklig over att se en Tehallare liggandes pa Mr LeBlancs skrivbord, sa fragade en annan kille mig om jag langtade hem. Egentligen har jag inte snackat sa mycket med honom, jag vet inte ens hans namn om jag ska va arlig, men har har vart i min grupp tidigare. Vi ar helt olika, sannerligen men det stoppade mig inte fran att stanna till och tanka "tack, tack for att fraga det dar sa arligt". Sen sa jag att jag nog kommer sakna Kanada mer. Nar jag lamnade Sverige, sa visste jag att jag skulle komma tillbaka, det va bara ett ar trots allt. Nar jag lamnar kanada, nar kommer jag ha mojlighet att traffa alla underbara manniskor igen? Jag sager faktiskt hej da till manniskor for gott. Mannsikor som har satt ett fotavtryck, om inte flera hos mig. Vad som rorde mig aven mer under konversationens gang va att han brydde dig, och att aven han hade ett behov att att tala om sin familj. Vi va liksom forenade i att pa nagot satt ha en splittrad familj. Han berattade om hans alkoholiserade morfar, och hur han pa olika satt har svikit sin familj. Inte for att jag kan pa nagot satt mata upp till det, sa kandes det som jag kunde forsta honom. For jag ar ju inte dar for er dar hemma nu, jag ar inte dar for er student, jag ar inte dar for att se viktiga handelser i era liv. Karlek, draman, vanskap, you name it.

Jag kan knappt faststalla hur olika vi egentligen ar om man ska se det pa papper. han ar liksom, den dar metal rockaren i klassen med lite skaggstubb. Han gar med kryckor och ett enormt gips runt foten och benet for att han hade scen dykt 10 meter och landat pa en annan manniska. Det ar en grej jag aldrig skulle gora, inte ens om jag fick pengar for det. Punkt slut. Men han va bra, det va en bra kille. Imorgon ska jag ta reda pa vad han heter.

Hey oh.

Sustainability lektion och jag, jo jag har det ganska trakigt. Precis skrivit upp lite diskussions amnen for befolknings problemet i varlden och kara nan, det ar bara onsdag. Igar va en sjukt sjukt, magnifikt rolig dag. Jag har inte skrattat sa mycket sen te kvallarna hemma hos mig forra aret men gud dar va vid omkring pianot, jag och varldens basta grupp; Wade, Desiree, Karissa och Cyle. Himmel i havet vad vi bara skrattade. Skamt pa skamt pa skamt, och spinna vidare pa historier som tillslut far inte en enda mening men som bara ar sa fruktansvart roligt. Jag vet inte ens varfor jag berattar varfor jag hade sa roligt igar men nar jag gick hem den dagen, da gick jag hem med den mysigaste varma kanslan i magen pa en lang tid. Allt kandes verkligen bra, allt kandes sa jakla bra och jag ar sa tacksam at jag fick det har aret att tanka efter vad det ar jag verkligen vill.

Sen dromde jag mardrommar om att komma hem till Sverige i natt. Det va mindra roligt. Forlorade biljetter, pass, missade plan, panik, for manga luftgropar pa flyget, tappa bort mig sjalv, ga vilse pa chicagos flygplats, folk har glomt bort att hamta mig pa arlanda, fok har glomt bort mig, folk kommer glomma bort mig, inga pengar, inte kunna komma hem, inte kunna komma tillbaka. En natt full av panik och angest.

Anda sen jag fick min flygbiljett for att aka hem sa har det vart en himla emotionell resa. Jag veet att det ar runt 4 manader kvar men halla, det va ju igar det va november, eller? Det ar ju sa mycket jag skulle uppleve, som jag har upplevt men har det vart nog? skulle jag ha utnyttjat tiden mer?

Aja, Juni/ juli kommer bli fantastiska. och innan dess kommer det va:

Dinner Theatre
Konsert med kammar orkestern
Fashion Show
Fun Graduation banquet
En till dans
Fest at le Archibalds
Rotary Konferens


och det kommer sakert fler grejjer.

usch

Laste precis maddes inlagg om det har med hypokondri. Ibland, sa kand det sakert va att jag far ett infall av det ocksa, men jag far saga att jag blir skraj.

Igar hade jag en riktig jakla huvudvark

och idag blodde jag nasblod helt utan anledning, bara poff pa lunchrasten och det rann.

Vad beror sant pa egentligen? eller ska man bara inte lagga ner tid pa det? Min kropp ar lite messed up, mestadels for vad jag har gjort med den och det kan jag leva med men andra grejjer? neee..

BURN

11280 poang i BEJEWELED! :D fan vad sen jag ar med det har men jag ar SJUKT stolt.

Om jag kunde.

Jag hatar att vara avundsjuk. Det tar liksom allt det roliga ut ur saker och ting. Jag vill vara glad for manniskor, det vill jag verkligen. Sen sa kanner jag det dar stinget i magen, och allt blir bara kasst. Kanske hade jag vart mer avundsjuk om jag hade kunnat vara utbytt med denna person, men det gor ont, det gor ont nar manniskor som ar mycket narmre an jag i distans har samma asikt om en manniska. Dom kan tavla, och jag ar en tavlingsmanniska.

Du har den finaste prom daten i varlden, tjejen. Cory. Du som inte har en blekaste aning om vem jag ar, men just dig, jag ar avundsjuk pa dig. Du har den vackraste daten i varlden, och jag hade gjort sa mycket for att byta ut din plats.

Hejsan. Jag ar saker pa att ni vill lasa

Jamen visst.

Gjorde gronsaksfyllda kondomer idag i matkunskapen. det sag ut sa iaf, lite sadar genomskinligt och halkigt, men med sjalvlysande morotter och gurkor i. Det va vackert, och ackligt. Dock sa orsakade det den mest sexuella matkunskaps lektionen i historien. Snopp skamt rykte genom rummet, eld och lagor och vit sas pa gronsakerna.

Promenader efter skolan ar typ det mest underbara man kan gora. Jag hade en ledig eftermiddag idag, underbart sa jag tankte ta en langpromenad. Genom hela waterfowl park, till jarnvagsstationen och hem. Sen hade jag den absolut top nochiga 30 power nap ever.

Sen Will & Grace. det ar nagot med det programmet alltsa. Jisses vad underhallande det aaaar. Nastan i klass med Friends.

Med Karlek.

Ja, jag onskar verkligen att jag kunde skriva sa bra sa ni forstar hur mycket jag saknar er.
Jag har sa mycket karlek att ge att det varker i brostet.
Jag onskar att ni, hela bunten, ja hela bunten kunde sitta dar pa soffan brevid mig. Jag kommer krama er sa mycket att ni inte far nan luft nar jag kommer hem.

Jag alskar er, JAG ALSKAR ER.
JAG ALSKAR ER JAG ALSKAR ER JAG ALSKAR ER.

forstar ni det.
Forstar ni det?

DBH

You don't know how lovely you are.

Bal..typ

Foresten!

Det ska ju va modevisning har i slutet av maj. Om jag nu inte har berattat det. Och nan hade anmalt mig som model! - gladje.

Sen vart det en grupp som skulle valja vilken typ av model man skulle va.

Och jag kom i BAL KLANNINGS GRUPPEN.

JUUUUBEEEELLLLL :D

sa aven om jag inte gar pa balen har, sa far jag iaf ha klanningar pa mig. Och ja, jag tror sakert det kommer bli foton uppladdade

The glory of the 60's

Just nu sitter jag och kollar pa Krakguldet. Nog for att jag ar ett inbitet fan av Kullamannen och ser den tillsammans med min syster minst 3 ganger om aret, Kragguldet har jag faktiskt aldrig sett.
Produktionsar 1969
And that's how i like it.

Plus att staffan Hallerstam maste va den sotaste 12 aringen i varldshistorien...aven om han nu borde va typ..53

Kullamannen borde dock vara obligatorisk i varje svensk uppvaxt (produktionsar 1967..even better maha)

You know who you are.

When you kiss me on the midnight street
Sweep me off my feet
Singin ain't this life so sweet.

Sail away with me honey
I put my heart in your hand
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me honey, what will be will be
I wanna hold you now, now, now

Sackvillious

Om ungefar 1,5 vecka sa har jag varit i kanada i 7 manader. 7 MANADER. Jag kommer ihag paniken jag hade forra aret over hur jag skulle hantera Kanada, ungefar samma tid som rullar pa nu. Ibland sa far jag liksom inte runt mitt huvud om det. Kanada, Sackville. Jag alskar Sackville. Det ma va en liten skittown som inte har sa mycket att erbjuda, men pa nat satt sa har den verkligen fangat mitt hjarta. Jag alskar nar man gar fran skolan in till centrum (som tar typ 30 minuter ) och en tant gar forbi med nagra hundar, hon kollar upp, ler och sager ett glatt "hello hello" aven om det nu ar blask och regn ute.

Eller faktumet att man ar igenkand pa Bridge Street cafe, och nar man far "the couches" att sitta i. Gud vad jag alskar dom. Dom ar sa nedsittna och mjuka att sa fort man nuddar tyget med rumpan sa ar det banne mig som att landa pa grona moln.

Jag langtar efter Sverige, det gor jag verkligen. Men inget har fatt mig att vaxa sa mycket som Kanada har fatt. Home is where your heart is. Det finns plats for bade Kanada och Sverige i mitt hjarta. Det finns plats for mycket i mitt hjarta.

Sa lange Drew ar mitt hjarta sa kan jag bo vart som helst.

magsjuka. eller, kalla det vad ni vill.

Jag har fatt ateruppleva den dar mumsiga kanslan med en riktig magsjuka. Det va langesen vi sags faktiskt, men den sade glatt hej igen "langesen vi sags va! vad trevligt att se dig igen!"

jatte trevligt. Verkligen.

fan, nu har jag ont i magen igen. Jeez. det har kommer aldrig att ga. Onska mig lycka till till nattens somn.

- nonexistent.