ja, musiken va allt fin idag med. Inte for att den alltid ar det, och inte for att man alltid skrattar och inte producerar speciellt mycket musik. Men musik lektionen innabar nagonting annat idag ocksa. Pa nagot satt, efter jag hade blivit overklycklig over att se en Tehallare liggandes pa Mr LeBlancs skrivbord, sa fragade en annan kille mig om jag langtade hem. Egentligen har jag inte snackat sa mycket med honom, jag vet inte ens hans namn om jag ska va arlig, men har har vart i min grupp tidigare. Vi ar helt olika, sannerligen men det stoppade mig inte fran att stanna till och tanka "tack, tack for att fraga det dar sa arligt". Sen sa jag att jag nog kommer sakna Kanada mer. Nar jag lamnade Sverige, sa visste jag att jag skulle komma tillbaka, det va bara ett ar trots allt. Nar jag lamnar kanada, nar kommer jag ha mojlighet att traffa alla underbara manniskor igen? Jag sager faktiskt hej da till manniskor for gott. Mannsikor som har satt ett fotavtryck, om inte flera hos mig. Vad som rorde mig aven mer under konversationens gang va att han brydde dig, och att aven han hade ett behov att att tala om sin familj. Vi va liksom forenade i att pa nagot satt ha en splittrad familj. Han berattade om hans alkoholiserade morfar, och hur han pa olika satt har svikit sin familj. Inte for att jag kan pa nagot satt mata upp till det, sa kandes det som jag kunde forsta honom. For jag ar ju inte dar for er dar hemma nu, jag ar inte dar for er student, jag ar inte dar for att se viktiga handelser i era liv. Karlek, draman, vanskap, you name it.
Jag kan knappt faststalla hur olika vi egentligen ar om man ska se det pa papper. han ar liksom, den dar metal rockaren i klassen med lite skaggstubb. Han gar med kryckor och ett enormt gips runt foten och benet for att han hade scen dykt 10 meter och landat pa en annan manniska. Det ar en grej jag aldrig skulle gora, inte ens om jag fick pengar for det. Punkt slut. Men han va bra, det va en bra kille. Imorgon ska jag ta reda pa vad han heter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar