Poess.

Jag vill ha dig har pa riktigt inatt, och suga livet ur din halspulsader.

Nar man anda talar om Twilight och karlek

Martens status pa facebook nagra dagar sen:

Marten Forsberg: Kanner sig otrendlig. har precis tagit en blod fran en pase, och stoppat i en annan manniska. Nu nar det ar sa himla frackt att gora tvart om.

Johanna diggar sin kusins pojkvan. Plus att han pluggar till sjukskoterska.

Min JAVLA E-strang ar hel knapp ocksa foresten. och jag har konsert ikvall. underbart.

Med karlek Drew, med karlek.

Hur kunde jag trffa nagon som drew? hur kunde jag vara sa lycklig lottad? Hur kom det sig att precis den dar dagen i augusti forra aret, att han sa hej? Jag ar sa lycklig lottad. Hur kan jag nagonsin fortjana nagon som honom. Hur kunde det bli sahar bra? Hur kan det finnas nagon for mig, som far mina kanslor att rinna over, en som skriver karleksbrev, som traffar dom dar komplimangerna jag aldrig nagonsin hor, men de jag alltid langtat mest for. Det tar ett tag for en att forsta saker ni vet, det dar ett tag for att det ska sippra in, ta en sittplats i din hjarna. istallet for att vara askadaren, och komplimangen man aldrig tar at sig, aven om man vet att den va uppriktig.

Idag fick jag det mest uppriktiga, mest vackra, mest otroligt underbara karleksbrev. Jag har aldrig last nat sant tidigare. visst har jag last karleksromaner som liksom vart sa romantiska att bladen har krullat sig i kanterna. Men det har va pa riktigt, det har brevet va till mig, bara till mig. Och det traffade dom dar komplimangerna, dom dar som man aldrig i sitt liv skulle saga hogt att man vill hora, men som man vet innerst inne skulle ha den storsta effekten, men att lata allt for sjalvsaker och for girig sa gor man sig inte otjansten att fiska, dra i fiskedamlinorna som skulle ha godiset.

Gud vad jag alskar drew. Jag alskar honom sa att det
inte.
finns.
ord.

Och hur ska man kunna sta ut tills Juni? HUR? 7 manader. Men har vi overlevt 15 manader tillsammans hittils, da ar val 7 manader smapotatis (med jakligt mycket smor)?

Drew Bailey Harris Johanna Ulrika Elisabeth Brodin

Morfar adjo. Morfar hejda. Morfar vi ses nan dag. 19/11

Min alskade morfar dog igar. 19/11. Han dog pa min och min mosters namnsdag, Elisabeth. Om jag kunde sa skulle jag ge honom rattvisa med detta blogginlagget, det kan jag inte. Jag kom hem efter skolan, en ganksa bra skoldag anda. Nagon ringer, Cathy svarar och sager att det ar min pappa. i sverige. Jag blir sa himla forvanad, coolt tanker jag. Pappa borjar sagta men med stadig rost "johanna, jag har daliga nyheter, morfar yngve gick bort tidigare idag"
Han hade kollapsat pa morgon tydligen, over mormor sa hon kunde inte heller andas. fatt tag pa en ambulans. pa sjukhuset hade de sagt att han hade lunginflammation ocksa. Och aven en frisk manniska, som intehade alla de olika cancertyperna, men med lunginflammation vid en alder av 79 hade haft det svart.

Men jag hann aldrig svara pa det skrivmaskinstryckte brev han skickade mig 1,5 vecka sen. Jag gjorde det bara inte.

Jag tanker pa mormor. det ar inte mormor och morfar langre. Det finns bara mormor. Det ar inte Aina och Yngve, det ar Aina.

Det hugger till i hjartat. jag kommer inte va dar pa hans begravning. jag vill borra in mig i hans after shave luktande koftor. se hur gulliga mormor och morfar va pa deras 50 ariga brollopsdag.

So runs my dream, but what am I?
An infant crying in the night
An infant crying for the light
And with no language but a cry

Morfar, morfar morfar morfar morfar.

Han grat pa min hejda-kanada famlijen fest. han grat.

NV3A, i sitt esse. Jag alskar er sa, sa mycket. och tarar far mig varken narmare trollhattan eller lexington.

Herrejiss. Jag saknar er sa mycket. och vad det hogg tag i hjartat nar du skrev att ingen saknades, sjalvklart fattar jag att det ar an ev er (och ar sjukt tacksam for att alla va med pa fotot. Finally!) men jag vill bara rita i mig dar, photoshoppa in ett huvud och vara med er nagra dagar. Och jag kan inte dela mig i tre personer. Jag vill va i trollhattan, kvar i sackville och i Lexington. Harligt omojligt eller hur.

Plus, Louise tack for att du ladda upp bilden, du ar bast:)

100 inlagg! faaantastiskt.

Kulturell helg! hejsan!

I fredags sa tankte jag och joseph att det visst skulle va en utmarkt ide att ga pa michael jacksons This Is It, Erin satt vid lunchen och vi bjod med henne med. Vi bestamde att vi skulle ga och kaka pa Bridge Street innan ocksa, dar det visade sig att det va liveperfomance av en urcharmig singer songwriter kille i 20 arsaldern. Sa det a god mat, supperbra musik och sen bar det ivag till gratis bioupplevelse. Och kara ni, om ni far tillfallet att ga och This Is It, for att, tro mig, om ni vart som mig outsagligt misstanksam och lite acklad med tanken a MJ, sa har den tanken definitivs suddas bort av filmen. Och ja, jag ar medveten om att det nog va sjavla anledning til att dom publicerade filmen, men det ar anda MJ som star dar och pratar, pratar till dansarna, producenterna, random byggnadsarbetare, han verkar vara en san snall manniska. faktiskt faktiskt. Och det slog mig, ungefar 20 minuter in i filmen att jag faktiskt aldrig har riktigt hort jacksons rost pratandes, inte pa riktigt iallafall.

Iaf, Igar sa va jag och familjen pa kulturmiddag, det va som en foundraiser middag med 4 ratter och massa upptradanden mellan ratterna. Allt fran stand up comedy, sang, instrumentalt ja, allt ni kan tanka er. Och maten gick inte av for hackor heller for den delen. Den chokladen sager jag bara, om varje mnniska far chansen att smaka den chokladen innan dom dor, da skulle jorden va en fin plats. Serioooost. Orgams choklad definitivt.

Idag har jag dessutom ovat en MASSA fiol. och ja 2 timamr ar en JAKLA massa nar det kommer till mig. jag menar, huuur ofta ovar jag egentligen? det ar sogrligt sma mangder for det mesta. och tehe, vem ar det som har konsert om en vecka? johanna brodin! det kanske va dags att ova dara...

Oooooklahoma.

Hirrigiiid. Tva dagar har gatt, och har ar jag. fullkomligt desperat. Forsta gangen jag har langtat till en sondag.

underbart.

Facebookstatus a la googletranslate

"Kameran gar att laga! JUBEL!:D" => "the camera can cook! ARCH!"

Lite sott ar det anda.

Prince edward Island. Bilden ar tagen med en urdalig kamera, och det fortsatter att forvana mig att bilden blev sa otroligt bra.

Uppskjutet.

So runs my dream, but what am I?
An infant crying in the night
An infant crying for the light
And with no language but a cry.

You don't know how lovely you are
I had to find you, tell you i need you

Ibland, ibland sa gar livet lite for mycket upp och ner for att jag ska hanga med. Nagon drar mig upp med snaran slingrandes kring min mage, alldles for for uppat, slapper och jag faller mot marken. Sen knyter mn snaran igen, jag dras upp likt uppskjutet pa liseberg och aker ner sa som hojdskracken. Jag orkar inte. Jag orkar inte ta tag i det. Jag orkar inte soka i fakta, jag ar radd for vad jag kommer hitta. Jag hatar tvetydlighet. Sag som det ar for skjutton. Nu har jag typ tagit upp tre-fyra olika bekymmer i nagra meningar, sa allt ar inte direkt kopplat. Inte alls.

Bah, jag tror jag ska ga och dricka kaffe. Det ar det jag gor bast nar bekymmer verkar omringa mig.

A Brodin Production

Okej, just nu sitter jag pa media studies lektion. Och som ni sakert alla vet sa betyder media studies= valdigt lugna puckar. Har precis editerat klart min film med bildspel och massa andra fina grejsimojser och tja, vad hittar jag pa egentligen? man kilar in lite pa bilddagboken, lite nice lasning pa olika bloggar, dagdrommer lite, skrattar at Grant's fortjusing over teknik som skedde ungefar 4 sekunder sedan, 

Helgen var nog bra trots allt. Det ar underligt hur folks asikter alltid kommer fram tillslut, utan att man har haft en aning om dem innan. Man tror att man ar sa saker pa hur andras manniskor tankar och funderingar, asikter om manniskor ar. Men sen sa visar det sig att det nastan ar tvart om. 

Jag dagdrommer en jakla massa nufortiden. Andelen dogdrommeri under lektioner ar en alldeles fooor stor del av min tid i skolan.  Alldeles for stor del mina vanner. 

bah, jag maste avsluta detta och aterga till viktigare saker. Sasom att Jospeh sa att jag borde ga och kolla pa hans film nu. Viktigt viktigt. 

Rotaryrotaryrotary

Som en liten utvardering av helgen:

1. Christian insag att vi inte hade nan magisk connection (bravo!)
2. Naaastan ingen we will rock you, but still not free from it
3. Franz och alexandra hanglade Inte. Synd dock.
4. Clement hd ebattrat sig pa besserwisser sidan. Yey!
5. Mizuki va overglad at sangarna. det gillar vi!
6. Valentin hade en slaende bra engelska sen forra gangen! My favorite belgian by far!

Det ar dock ganska svart med rotary helger. Jag tycker verkligen att det ar kul, innerligt kul att fa traffa alla. Men faktum ar, att gruppen far liksom 3 stora gruppper:

Le Frenchies: 9 stycken. 6 belhium, 3 frankrike

Die Deutschen: 5 stycken. 2 tyskland, 2 schweiz, 1 osterrike

El spanjorer: 7 stycken. 1 spanjor, 2 mexicaner, 1 ecuadorian, 3 brasilianer (portoguise)

Och gissa vad dessa manniskor pratar? ja inte ar det engelska iaf. Och jag som gilalr att hanga med de som pratar franska mest, ja, nar det blir jag plus massa fransman. da ar det inte precis sa att dom pratar engelska.

Och Paketet mina foraldrar hade skickar gick sonder och allt innehall akte tydligen ut. sa inget innehallane brev for johanna= suger javligt hart.

P.E.I

SKA TILL PRINCE EDWARD ISLAND IMORGON! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. HALLELULJAH MINA VANNER, HALLELUJAH! AMEN!

Nu snackar vi Rotary weekend igen, ocksa med ett finare stylish "peace weekend" som det nu sa fint verkar heta. nice nice. Det ar hela gruppen fran forra rotaryhelgen, distrikt 7810+7820 som ska ha en liten togethering. Jag hoppas att:

1. Christian har insett att det inte ar nagon magisk connection mellan oss bara for att han kommer fran danmark och jag fran sverige
2. Christian inte gor lame "we will rock you" imitation.
3. Franz och Alexandra antligen gor some snogging. For snaallaa naan.
4. Clement inte ar en besserwisser. Aven om kan vara ganska kul.
5. Mizuki inte klagar over att vi ska sova i sovsack. For jag ooorkar inte hora pa det mer.
6. Valentin har lart sig lite engelska sa man inte behover konversera med ett blankt ansikte.

weeehooo:)

Allt ar inte sa grymt och svart. Fast jo, elakt och gratt ar det allt ganska ofta.

Jag forsoker och forsoker, gud vad jag forsoker. Faller, upp pa fotter igen, skrapar knana, upp igen. Nu, nu, nu ska jag ma bra. Nu, nu ska jag kampa. Det ar darfor vi ar har. Vad ar det for mening med livet om man inte kampar.

Upp johanna, upp ska du. Ibland onskar jag att det fanns en hiss, aven om halva upplevelsen ar att klattra stegen. Och aven om man hade velat hoppa, vilket ar omojligt om man nu valjer hissen. Sa ska man upp, man ska.
Ingen lagar min eka som du gor.

att vara.

Det ar galet hur man borjar langta efter manniskor som riktigt forstar en. Som man inte behover ga runt och tassa pa ta runt, som man kan va pa lite grinigt humor runt, for det gor liksom inget. Dom vet att man kanske har en dalig dag, och att det kommer ga over anda. Dom vet, for att dom kanner till en utan och innantill, dom vet att man inte ar den griniga personen alltid, utan ocksa den glada alskvarda.

I sackville, sa kanns det ibland som att jag gar pa ta. Langt innuti mig vet jag att manniskorna jag umgas har, verkar faktiskt tycka om mig. Men det ar fortfarande en kamp. Kampen for att overleva. Kampen om att bhalla kompisar man har lyckas skaffa. For tro mig, dom har ju redan skaffat sitt gang, dom har vart i tantramar tillsammans i 4 ar, om inte hela middle och elemantary school tsm ocksa. Och det ar inte sa fruktasnvart latt att bara trycka sig in dar och hoppas att alla ska tycka om en for den man ar. For dom har ju varandra att luta sig mot, om nu den svenska utbytesstudenten inte skulle vara till belatenhet.

Jag var ocksa riktigt daligt samvete nar det kommer till Mizuki. Det ar svart att forklara laget dar, behover nog skype for att erkligen fa ur mig allt. Men nu ar det verkligen jobbigt, rikitgt kampigt att va utbytis tsm med henne. Jag menar, det kan inte va latt for henne nar det kommer till spraket och sa, men det har verkligen blivit battre. Hon kan defenitivt halla en konversation nu. men saken ar den att hon inte tar naaagra som helst steg till att bli kompis med Nagra pa skolan, forutom jag och joseph. Vilket far oss, mest mig sulle ja tro, att kanna att vi masta ta hand om henne hela tiden. Jag AR en hemsk manniska som ens tanker det har. Men hon tar aldrig egna intiativ, det ar jag och joseph som far draa med henne. men hon sager nastan alltid nej anda. hon forvanar ocksa at det ar vi som ska dra i alla tradar, sa slipper hon. Baah, jag blir bara irriterad och herregud jag ar en fruktasnvard manniska som ens gar ut med det har pa bloggen men jag staar inte ut. Och om inte vi tar hand om henne, vem ska annars gora det? inegn, for hon har ju inte tagit kontakt med naagon annan. bara oss. Baah, jag vill inte vara i en ta-hand-om position. Inte foor mycket ta hand om position iaf, lagom ar bast. jag ar svensk.

Punchlines.

Idag har det vart en riktig riktig bra dag. Kunde ha borjat battre, defenitit eftersom supersmarta johanna hade kommit ihag att stalla tillbaka alla klockor i huset FORUTOM alarmklockan, sa jag steg villigt upp kl 05:45 och in i duschen, duschar, duschar klart stiger ut och kollar pa klockan i koket 06:00! VA FAN?! oh herregud, sag inte att jag?! Nooooooooo! sa upp i sangen igen, sova till kl 7,vakna och kanna, javlar va pigg jag ar! Ganska otroligt, eller hur.

Men iallafall, det finns egentligen inget som definierar "detta gjorde min dag bra!" kanske var det faktumet att vi tog en pratstund i borjan av engelska lektionen och jag vet inte vad som hande med mig. Jag levererade punchline pa punchline pa punchline.
Kanske var det det faktum att Mr Smith tycker att jag ar en skon tjej aven om jag inte ar lika fakesmart som Tristan som ska vara bastbastbast hela tiden, utan mer ar mig sjalv. For idag sa kandes det bra att vara Johanna igen, det va inte sjukt sjukt jobbigt.
Kanske var det att jag och drew hade ett helt normaltnormalt samtal igar, liksom inte puttenuttigtputtenuttigt som det kan bli ibland, utan mer som det va innan vi gjorde den Stora Faststallningen att vi gillar varandra, utan nu var det mer, relaxed. Det fick defenitivt mig att vara lite mer..relaxed:P Fint att jag har sant himla varierat skriftsprak.

Ctrl Jefligt Fet text.

Ar helt galet kär i Drew.