Min alskade morfar dog igar. 19/11. Han dog pa min och min mosters namnsdag, Elisabeth. Om jag kunde sa skulle jag ge honom rattvisa med detta blogginlagget, det kan jag inte. Jag kom hem efter skolan, en ganksa bra skoldag anda. Nagon ringer, Cathy svarar och sager att det ar min pappa. i sverige. Jag blir sa himla forvanad, coolt tanker jag. Pappa borjar sagta men med stadig rost "johanna, jag har daliga nyheter, morfar yngve gick bort tidigare idag"
Han hade kollapsat pa morgon tydligen, over mormor sa hon kunde inte heller andas. fatt tag pa en ambulans. pa sjukhuset hade de sagt att han hade lunginflammation ocksa. Och aven en frisk manniska, som intehade alla de olika cancertyperna, men med lunginflammation vid en alder av 79 hade haft det svart.
Men jag hann aldrig svara pa det skrivmaskinstryckte brev han skickade mig 1,5 vecka sen. Jag gjorde det bara inte.
Jag tanker pa mormor. det ar inte mormor och morfar langre. Det finns bara mormor. Det ar inte Aina och Yngve, det ar Aina.
Det hugger till i hjartat. jag kommer inte va dar pa hans begravning. jag vill borra in mig i hans after shave luktande koftor. se hur gulliga mormor och morfar va pa deras 50 ariga brollopsdag.
So runs my dream, but what am I?
An infant crying in the night
An infant crying for the light
And with no language but a cry
Morfar, morfar morfar morfar morfar.
Han grat pa min hejda-kanada famlijen fest. han grat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar