Den Eviga Klagan.

Om ni inte vill lasa ett langt inlagg om evig klagan over hur jag ser ut, da foreslar jag att ni ska sluta lasa just nu.

Det finns egentligen inte nagonting jag gillar, man marker att manniksor kan saga "jo, men jag gillar mina armar, dom ar helt okej, men guuuud vad jag hatar min mage!" jag hatar mina armar. Jag tror jag skulle kunna ga pa i saker 20 minuter om varenda cell pa mina armar som bara ar fel fel fel fel. Sen ar det sanna underbara tillfallen som man kommer ihag. Som i helgen, vi bytte om nagra tjejer inne pa toaletten, mer jag Sina fran schweiz och Nathalie fran Ecuador. Och just nar jag drar av min kofta, frukatnde visar mina armar sa kommer det "jesus! johanna what have you done with your arms?! they're all purple and red!" sa maste man forklara "my arms are always like that more or less" Jag vet inte varfor dom ser ut sa. ingen annan har det. Alla andra har fina, valformade, bruna eller beiga armar. jag har roda/ lila, aret om, andras aldrig, och jag hatar att jag har muskler. jag vill va sadar fint mellan musklig som alla andra verkar vara. Istallet ar der flaskigt och muskligt och far kommentarer "eh, do you go to the gym often or what?" Nej, jag gar fan inte till gymmet mycket, och om jag nu skulle sa skulle jag gud forbjude i taket aldrig jobba pa mina armar for att fa dom till och med varre and vad dom redan ar.



Kanske jag hade gillat mina armar om det inte hade vart for mina hander. Jag alskar hander, vackra hander pa man/ killar, fast helst man antar jag, ar bland det vackraste jag vet. Istallet fick jag stora hander. inget benigt utan bara stora. beniga hander ar fint, det ar det faktiskt. Som nar man ser beniga hander spela piano, dom bara dansar over tangenterna, dom ar fria. Istallet har jag tjocka fingrar som absolut inte har nagon frihetskansla over sig, frihetskansla a la Irak. En av mina storsta radslor ar att jag nagon gang i framtiden skulle bli friad till, ringen ar jatte vacker och jag vill saga ja, men ringen passar inte, for mina fingrar, eller ja, ringfingret ar for tjockt. Ringar passar anda aldrig mig i affarer, and mindre armband, jag har for stora hander. Gud vad jag hatar dom. Varfor kunde inte jag fa dom dar fina, natta, smala, beniga handerna.



Folk verkar tycka om skor ocksa. Folk tycker om dina fotter, eller verkar tycka om att behandla sina fotter lite extra, pynta upp dom lite liksom. Jag vill nog helst att mina fotter ska bort, amputera bort dom och sett fina proteser ar faktiskt inte en for skrammande tanke. Da hade jag iaf haft en anledning till att saga att mina fotter ar, lite abnormala. for vem i helvete har skolstorlek 42,5 och ar 18 ar och tjej. Ni vet, det ar sa uppmuntrande nar man upptacker att man har samma skostorlek som 50% av killarna i din klass. Det gor verkligen dagen. Man kanner sig verkligen ah, Sa Kvinnlig. Manga gillar ocksa att mala sina tanaglar. om jag malade mina tanaglar sa skulle det bara vara annu mer uppenbart hur stor min storta ar.



Jag har korta ben. Inga svenska ben sa langt ogat nar. Om ni inte har markt detta, sa har varenda kille under min livstid haft relativa langa ben. Jag ar dodsradd att mina barn i framtiden ska ha korta ben. For att minska risken av detta ode, sa verkar jag dras till man med langre ben.

Sen har jag for stor panna, for stor nasa, for liten mun, for sma ogon, for stora kind partier, finnar pa hakan som jag aldrig aldrig far bort, samst syn i varldshistorien, dubbelhaka for det mesta.

Hofter och mage tanker jag inte ga in pa, det ar inte vart det.

aaaah, andas, da var det nedskrivet iaf.

3 saker jag tycke om
1) mitt har (ibland)
2) fodeslemarket pa min hals
3) mina fingernaglar