Igar va igar. Igar va en, lat oss saga, ganska omvalvande dag. Forsta gangen jag ringde hem och bolade i telefonen. Kl 21.00 har, 02.00 pa bjorndalsvagen 34.
ringer
"det....snyft...ar johanna. buaaaaaaaah"
mamma, med helt klart nyvaken rost" men lilla gumman, hur ar det? "
Borjar grata annu mer.
"johanna, lilla du lugna ner dig...ar det hemlangtan?"
Kan inte fa nagot svar mer and snoriga snyftningar och ett enormt bolande
"johanna har det hant nagot?"
efter manga snyftningar och gud vet vad "jaaa...."
Sa ett samtal 45 minuter till sverige. outsaglig karlek till sin mamma som klarar av att ha ett mycket resonabelt och helt underbart alskande samtal 2 pa morgonen. Varfor kan man inte for hora ' lilla gumman' varfor kan inte ens mamma dyka in i rummet och ropa lite lilla gumman. Det ar bara mamma som gor. Gud vad jag saknar nagon att krama.
men medans vinden viner kring mitt liv sa borjar jag sta lite stadigare. Jag ska overleva det har. jag ska. jag ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar