Okej, igar imorses visste jag inte vad jag skulle ta mig till . Igar morses lag jag i sangen, fortvivlad, lyssnandes pa Kent, kramandes den svarta boken och fotografiet pa hela familjen. Igar trodde jag att varled skule fala utanfor mitt fonster, och om den inte gjorde det, sa var den min kropp som skulle atas upp.
Idag daremot. Nu mer eller mindre, nar klockan ar 19.38 sa kanns det helt okej. det kandes egentligen redan bra efter jag snackade med Louise igar, det kandes som om den dar distansen (som ar svar att komma ifran eftersom den ar ett faktum) var en aningen mindre och hon kunde nastan ha suttit i fotoljen brevid mig. Om sa vore forstas.
Kanske har hemlangtan borjat smyga sig pa pa grund av att helgen inte vart speciellt handelserik och att jag mest vart ute pa internet, lart mig spela gitarr och oroat mig over anmalan till Cross Canada Tour. vilket jag fortfarande gor for min Counsulor ar den mest oansvarige personen jag nagonsin stott pa. men hon ar harlig, sa jag gillar henne. Men fasen alltsa. Sheisse. Nu ska hon fa se pa bullar.
fast anda, jag glomde nastan namna Manaal har mitt i allt. Manaal ar den som far ner mig pa jorden lite. Upp i allt pretantiost som ibland slar mig som en klubba i skallen sa far hon mig att se pa den roliga sidan av allt. Vi sitter och hivar i oss hinkar med kaffe med diskussionen om att kaffe> Red Bull.
Pa senaste har jag ocksa knarkat Michael Buble's Everything. Den ar saa, sa fruktansvart smorig att det liksom flottar sig om oronen nar man lyssnar pa den. men fortfarande, nat far mig att lyssna pa den, igen och igen och igen och igen. Och Michael Buble paminner om killen jag gick pa date i borjan av somamren, ni vet? daten jag inte ville ga pa?:P ah, iaf. Andreas (som han hette) ser ut som en lite knasigare/mindre attraktiv variation av Michael Buble. Vilket kan va bra, men i detta fallet, icke.
Nu ar klockan 19.54. Och jag kanner mig lugn. Att vara lugn ar underskattat. Att vara lugn ar det som far mig att overleva har och lite andra saker forstas. Men lugnet, alla personer som vilar i mitt brost och jordnotsmor. dar har vi det.
2 kommentarer:
jag har gärna en mental fåtölj i ditt rum som jag kan krypa ihop i, bara lyssna och prata och skratta i och dit jag kan komma närsomhelst du behöver mig (och så kan vi lyssna på asha ali hela kvällen lång om du vill, ok deal ok ok?)
pösen då! :/ du börjar kännas lite som en dröm här hemma, det var så länge sen nu. men jag älskar dina fb-inlägg och kommentarer överallt på internet, för de är ungefär det enda som liksom fanns där även förut. lilla johanna, om du bara kunde komma hem och hälsa på! :'( puss! :)
Skicka en kommentar