And if you were awake,
I would give you all that
I never give you
but you,
I give you my morning
I give you my day
Fin...eller tja, oversattnng av laten. som ar battre pa svenska och kan inte ens tanka mig den pa engelska.
Ibland hatar jag att jag ar sa himla lattsarad. Hur sma saker vaxer sig till berg i min hjarna. Ord jag vet inte menades nar dom sas, men som upprepas i mitt huvud, och sa ar det den dar rosten, den dar giriga, vidriga rosten som ar min kompanjon i torrt och vatt.
"du fortjanar det, erkann att du fortjanar det johanna. Om du bara va battre pa saker, om du bara va battre pa allt sa skulle det har inte va ett problem. Du maste bli battre"
Sen satter man sig ner, satter Hakan Hellstrom pa hogsta volym och lastas om att man inte bryr sig om sin egen verklighet.
Sen hamtar man sitt te. Angrar allt. Angrar att man reagerar. Angrar att man bryr sig. Angrar att man kanner sig patetisk. Angrar att man inte gjort nagot at de sakerna. Angrar att man inte blivit battre. Angrar att man forstort nagon annans kvall, for att ens egna tankar ar det som forstor. Angrar att man ar sjalvisk. Angrar att det ar nastan lonlost att gora nat at det.
No man, no madness. We raise to fail.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar